bbamzebus

Först vill jag börja med att tacka Britzyk. Du är guld värd och en hel drös med stjärnor

Varför tackar jag Britzyk? Jo, för att det är tack vare hennes uppfödning, som vår familj utökats med en ny familjemedlem: Bamze.

Bamze som hunnit bli 9 veckor. Efter att vi har haft honom i en vecka, så har vi kommit underfund med att denna buskille är ju verkligen så charmig. Han är även mycket hjälpsam när jag ska till o torka upp hans avlämningar (kiss o bajs). För det ÄR ju så skoj o bita i papper.

När jag ska klä på mig, så är han där och gärna hjälper till med sina tänder. Han lämnar inte mig knappt en endaste sekund. Och det gör inte mig något. Jag kan iofs känna av lite granna att jag känner mig lite inlåst, men det räcker med o bara se honom så känner jag att det är värt med inlåsningen.

Tro nu inte att jag inte alls kommer ut utan jodå, det gör jag. När husse kommer hem efter sin arbetsdag och avlöser mig.

Husse, som Bamze tycker har något läskigt i ansiktet; skägg. Så Bamze är lite mer svårflörtad för husse. Det här är inget så att vara orolig för, för det går bättre o bättre för varje dag.

Bamze är en jätteduktig kille som lystrar till sitt namn.

Han, om någon, kan ju verkligen (med sina goa ögon) se otroligt busig ut, vaktande, trött och lite smått ynklig. Ynkligheten kommer fram när han gärna vill att jag tar upp honom.

Bamze har inte gnällt något alls sedan han kom till vår familj. Vilket känns tryggt. Tryggheten börjar han känna av mer o mer här hemma. Han utforskar mer och mer på egen hand. Men inte alltför mycket eller för länge, för tänk om jag inte är kvar när han är på utforskning.

Är vi flera i rummet, vill han gärna ha koll på allihopa. Men absolut inte på ett dominerande sätt. Utan mer det nyfikna sättet.

Han kan vara väldigt reserverad för nya människor. Det fick min mellandotter känna av när hon träffade Bamze för första gången. Då hon fick sig en utskällning av honom.

Det tog iofs inte alltför många timmar under den dagen, då han kommit över att vara så reserverad mot henne och hade inte speciellt mycket emot o vara i hennes famn.

När han träffade äldsta dottern gick det lättare.

Och när han träffade yngsta dottern, några dagar senare, var han vaktande igen. Men det gick över väldigt snabbt, eftersom hon verkligen ”fjäskade” (inte så allvarlig menat) för den lille herrn.

Att vara i famnen eller i mattes säng, är nog det bästa stället att sova på. Våra sängar har vi tagit bort benen på, för att busBamze inte ska skada sig. För alla som har haft nåt med valpar o göra, vet ju att det är med avståndsbedömning är inte nåt dom föds med. Utan det kommer ju med tiden.

Bamze sover många timmar under nattetid, vilket är suveränt att han kopplat och förstått att det är då man sover mest. Nu är det inte sagt att han inte sover dagtid, för det gör han. Men sover längre stunder nattetid, breve mig.

Bamze har lite egna idéer för sig. Som t ex när han ska äta mat. Det gör han nästan endast då jag diskar (eller gör nåt annat vid diskbänken) och kranen är på.

Så jag får ställa mig där med jämna mellanrum. Är det inte kvinnans plats? Jo, kanske.

Och med det sagt, så får det räcka som första inlägg

/T. (Bamze´s matte)